N
ibland undrar jag om du inte saknar det.
om du inte saknar skratten vi hade tillsammans
om du inte saknar det som var äkta
det som var ovanligt i vår lilla stad,
det som inte många hade.
det som alla talade så gott om och som alla såg, bara genom att slänga en blick på oss.
ibland undrar jag vad som hände och hur det så snabbt bara kunde sluta.
hur skratten sakta med säkert la sig på hustaken och aldrig mer visade sig igen.
fanns inte en chans att nå dom, någonsin.
jag undrar varför du inte såg, det vi såg.
hur mycket vi faktiskt älskar dig.
och hur jobbigt det är att säga att kärleken nu bara är en enorm saknad.
Kommentarer
Trackback
